{"id":8268,"date":"2020-05-31T11:05:57","date_gmt":"2020-05-31T11:05:57","guid":{"rendered":"http:\/\/www.kvalevaag.se\/?page_id=8268"},"modified":"2021-09-18T11:27:44","modified_gmt":"2021-09-18T11:27:44","slug":"tre-broder-nr-2","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/?page_id=8268","title":{"rendered":"Tre br\u00f6der"},"content":{"rendered":"
\t\t\t
\"\"
Familjen Lass, fr\u00e5n v\u00e4nster: Fridas mor Anna Marie, Heinrich med Gerda p\u00e5 armen. Frida med Erika p\u00e5 armen. Fridas sv\u00e5ger Martin med hans dotter Edith p\u00e5 armen och l\u00e4ngst fram st\u00e5r Willhelm och \u00e4ldsta sonen Karl.<\/figcaption><\/figure>\n

Br\u00f6derna som var tre till antalet f\u00f6ddes 1912, 1917 och 1920 och var 27, 22 och 19 \u00e5r gamla n\u00e4r 2:a v\u00e4rldskriget br\u00f6t ut. Karl Heinrich f\u00f6ddes 12 oktober 1912 i Schleswig, Heinrich 13 juni 1917 i Rendsburg och Willhelm Fritz 2 augusti 1920 i Osterr\u00f6nfeld. De v\u00e4xte upp i en liten stad i norra Tyskland i provinsen Schleswig Holstein. De hade precis som alla andra dr\u00f6mmar om att v\u00e4xa upp och f\u00e5 ordentliga yrken som de kunde leva gott p\u00e5.<\/p>\n

Den \u00e4ldsta brodern Karl eller Kalle som han kallades var intresserad av bilar och b\u00e5tar, \u00e4lskade att segla. Senare utbildade han sig till m\u00e5lare och sedermera till billackerare vilket d\u00e5 m\u00e5ste ha varit dr\u00f6myrket i bilens begynnelse. Tillsammans med sin yngre broder Heinrich eller som vi alltid kallade honom Heini skulle de tillsammans \u00f6ppna en verkstad ihop. Den yngsta broder Willhelm med smeknamnet Willi var mer en spelevink full av uppt\u00e5g och bus.<\/p>\n

Nu bar de sig inte b\u00e4ttre \u00e4n att en viss Adolf Hitler kom till makten i Tyskland 1933. Han skulle snart v\u00e4nda upp och ner p\u00e5 de allra flesta m\u00e4nniskors dr\u00f6mmar i Europa, s\u00e5 \u00e4ven f\u00f6r br\u00f6dernas dr\u00f6mmar. Europa skulle snart st\u00e5 i brand och det skulle ta flera \u00e5r innan det \u00e4nnu en g\u00e5ng kunde h\u00e4mta sig fr\u00e5n \u00e4nnu ett hemskt krig.<\/p>\n<\/div>\n\t\t<\/div>

\t\t\t
\"\"
Gerda och Erika i sina nya kl\u00e4nningar<\/figcaption><\/figure>\n

Karl<\/strong>
\n\"\"Karl v\u00e4xte upp och vid 14 \u00e5rs \u00e5lder gick han ut skolan f\u00f6r att forts\u00e4tta utbilda sig till m\u00e5lare och senare till lackerare. Efter avslutad m\u00e4starbrevs utbildning flyttade Kalle till Hamburg och b\u00f6rjade arbetade p\u00e5 ett varv vid Bremen Werder. Karl tog \u00e4ven k\u00f6rkort f\u00f6r bil vilket inte var s\u00e5 vanligt f\u00f6r en arbetargrabb. Dessutom hade Kalle alltid haft ett stort seglingsintresse och vann flera priser vilket ett fortfarande finns bevarat i familjen. Han tog ocks\u00e5 ett f\u00f6rarbevis f\u00f6r skepp (typ skepparexamen). Snart skulle han inkallas till milit\u00e4ren och ut i ett blodigt krig och tyv\u00e4rr f\u00f6rlora sitt liv i. Han blir inkallad till krigsmarinen 31\/10 1939 och stationeras i Frankrike vid hamnstaden\u00a0Boulogne-sur-Mer<\/a><\/strong>\u00a0som matros vid deras ub\u00e5tsbas.<\/p>\n

D\u00e4r utbildades han till telegrafist med placering p\u00e5 land. De brev som finns bevarade fr\u00e5n honom visar att han hade ett ganska bra liv i Frankrike.\u00a0Han b\u00f6rjar tr\u00e4ffa en fransk flicka med efternamnet (f\u00f6rnamnet \u00e4r det ingen som vet) vars f\u00f6r\u00e4ldrar har en restaurang i Boulogne. Tycke uppst\u00e5r och Kalle trivs allt b\u00e4ttre med tillvaron.<\/p>\n

Han kan alltid f\u00e5 lite extra mat och livet ter sig lite lugnare trots kriget. I breven hem s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r man att han har m\u00f6jlighet att inf\u00f6rskaffa tyg och andra presenter som skickas hem eller som han tar med sig hem p\u00e5 permissionerna. Hans systrar f\u00e5r d\u00e4rmed snygga kl\u00e4nningar uppsydda av fint sidentyg. Snart \u00e4r hans f\u00e4stm\u00f6 gravid och v\u00e4ntar deras barn. Detta kan inte ha varit s\u00e5 speciellt trevligt under r\u00e5dande omst\u00e4ndigheter. En tysk soldat som g\u00f6r en fransk flicka med barn. Under v\u00e5ren 1944 b\u00f6rjar de allierade att bomba bef\u00e4stningar i Frankrike som en f\u00f6rberedelse inf\u00f6r landstigningen den 6 juni samma \u00e5r.<\/p>\n

P\u00e5 kv\u00e4llen den 15 juni s\u00e5 skriver han sitt sista brev hem d\u00e4r han svarar sin mor av ett tidigare brev d\u00e4r hon ber\u00e4ttar att hans bror nu \u00e4r anm\u00e4ld f\u00f6rsvunnen. Han tackar \u00e4ven sin mor som h\u00e4mtat ut hans sparade kapital p\u00e5 banken. Pengar som han skulle ha anv\u00e4nt till att \u00f6ppna en bilverkstad tillsamman med sin bror Heini efter kriget. Nu blir det inget med det utan pengarna beh\u00f6vs till hans nya familj. Den kv\u00e4llen den 15 juni tr\u00e4ffas bunkern han befinner sig i av en bomb och han avlider av skadorna 23.05.\u00a0Hans kompanichef skriver<\/strong><\/a>\u00a0senare i ett brev hem till hans f\u00f6r\u00e4ldrar hur det hela g\u00e5tt till samt skickar en\u00a0f\u00f6rteckning<\/strong><\/a> p\u00e5 hans tillh\u00f6righeter som hans far f\u00e5r kvittera innan de kan h\u00e4mta ut dem. \u00c4ven en\u00a0d\u00f6dsf\u00f6rklaring<\/strong><\/a> finns bevarad. N\u00e4r hans f\u00f6r\u00e4ldrar skulle s\u00e4tta in en d\u00f6dsannons i tidningen hemma i Schleswig fick den inte inneh\u00e5lla n\u00e5got om var han stupat utan man fick bara skriva \u201dInvasionsfronten\u201d. Senare det \u00e5ret f\u00f6ds hans dotter en liten flicka som f\u00e5r namnet Michele (en kusin till mig).<\/p>\n

 <\/p>\n<\/div>\n\t\t<\/div>

\t\t\t

Heinrich
\n<\/strong>\"\"Efter skolan utbildade sig Heini till r\u00f6rl\u00e4ggare, vvs. Redan 1937 fick han plats i vad tyskarna kallade \u201dArbeitsdienst\u201d (arbetstj\u00e4nstg\u00f6ring). Han rykte in i arm\u00e9n h\u00f6sten 1938 som chauff\u00f6r och deltog i ockupationen av Tjeckoslovakien. Den 1 september 1939 b\u00f6rjade 2:a v\u00e4rldskriget med invasion av Polen d\u00e4r Heini var med i ett 6 veckor l\u00e5ngt f\u00e4ltt\u00e5g. Sen f\u00f6ljde han med till Holland, Belgien och \"\"Frankrike. 1941 bar det av till Ryssland och bel\u00e4gringen av Leningrad (nuvarande Sankt Petersburg). Vintern 1941 var mycket kall och de fick tv\u00e4tta f\u00f6tterna i sn\u00f6n. Heini var med vid slaget i Smolensk och Bresnitov. Hans fru som bodde kvar i Hamburg s\u00e5g en g\u00e5ng en Heini i en propagandafilm p\u00e5 bio n\u00e4r tyska soldater marscherade f\u00f6rbi kameran. Bara tanken att sitta p\u00e5 en biograf och se sin man passera p\u00e5 filmduken m\u00e5ste ha tett sig m\u00e4rkligt. Den 1 maj 1945 blev han tillf\u00e5ngatagen av ryska trupper i n\u00e4rheten av Berlin. Han hamnade i ryskt f\u00e5ngl\u00e4ger i tre m\u00e5nader, Sedan blev han f\u00f6rflyttad till en kasern i ytterligare tre m\u00e5nader d\u00e4r han arbetade som r\u00f6rl\u00e4ggare. Han kunde r\u00f6ra sig ganska s\u00e5 fritt p\u00e5 dagarna men skulle tillbaka till l\u00e4gret under natten. Efter krigsslutet blev det vanligt att utv\u00e4xling skedde mellan ryska och tyska krigsf\u00e5ngar. Heini var inte med p\u00e5 n\u00e5gra listor \u00f6ver dem som skulle utv\u00e4xlas, trots besvikelsen s\u00e5 utnyttjade Heini detta genom att betala en ryss att tillverka falska ID handlingar. Dokumentet som f\u00f6rfalskades i november 1945 gjordes med hj\u00e4lp av en st\u00e4mpel som tillverkades av en potatis och man anv\u00e4nde bl.a. urin till st\u00e4mpeln eftersom urin inneh\u00e5ller ammoniak. Jag har sj\u00e4lv med egna \u00f6gon sett dokumentet hos Heini i Hamburg i mitten p\u00e5 1960-talet.<\/p>\n

Dock finns inte dokumentet kvar. Han kunde fly tillsammans med tv\u00e5 andra f\u00e5ngar den 15 december 1945 i halvt om halvt civila kl\u00e4der. Vid en vaktpost blev de kontrollerade av ryska soldater men det gick bra de kunde forts\u00e4tta. N\u00e4r de kom fram till floden Neisse s\u00e5 var bron s\u00f6nderspr\u00e4ngd men p\u00e5larna stod kvar i vattnet. Med hj\u00e4lp av plankor kunde de l\u00e4gga dem mellan stolparna och p\u00e5 s\u00e5 vis ta sig \u00f6ver floden. Efter en vandring p\u00e5 5 km kom de p\u00e5 kv\u00e4llen fram till ett hus d\u00e4r dom fick lite mat. Efter halva n\u00e4sta dag kom de fram till \"\"Cottbuss d\u00e4r en ny kontroll v\u00e4ntade. Heini bj\u00f6d de ryska vaktposterna p\u00e5 cigaretter och f\u00e4rden fortsatte. Nu kunde de v\u00e4nta p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsstationen i Cottbuss som skulle ta dem hem till Hamburg \u00f6ver Hannover. Men f\u00f6rst var det nya kontroller av ryssarna, de fr\u00e5gade om de var polacker men de var tyska s\u00e5 dem kunde forts\u00e4tta. Hade de tre v\u00e4nnerna varit polackerna hade de inte sl\u00e4ppts iv\u00e4g. Det skulle ta sex till sju dagar innan de n\u00e5dde Hamburg tre dagar f\u00f6re julen 1945. Det var en l\u00e5ng resa han hade gjort. Det finns en nedtecknad historiebeskrivning under \u00e5ren i arm\u00e9n som en kamrat i samma kompani gjorde under inkallelse tiden. Denna \u00e4r skriven anonymt och han fick den tills\u00e4nt sig efter kriget som ett minne. Efter sin hemkomst var inte huset i Hamburg kvar utan det hade bombats ut. Han och frun fick bo i en liten kolonistuga utan isolering till en b\u00f6rjan. Det var dragigt och kallt. Snart kunde han f\u00f6rs\u00f6rja sig och b\u00f6rjade bygga p\u00e5 marken ett murat hus med tv\u00e5 rum och k\u00f6k. H\u00e4r v\u00e4xte mina kusiner upp. L\u00e4s krigsdagboken h\u00e4r<\/a><\/strong>.<\/p>\n<\/div>\n\t\t<\/div>

\t\t\t

Willhelm
\n<\/strong>\"\"Efter skolan utbildade Willy sig till mj\u00f6lnare. Han var endast 19 \u00e5r gammal n\u00e4r han rykte in i arm\u00e9n. Han blev stationerad vid 3:e Batteriet\u00a0Artillerie-Regiment 231<\/a><\/strong>\u00a0i N\u00fcrberg p\u00e5 h\u00f6sten 1940. F\u00f6rmodligen f\u00f6r att han arbetade i n\u00e4rheten. D\u00e4r utbildades han till kurir med egen h\u00e4st som hette Teufel (fan). Han blev ocks\u00e5 senare utbildad till telegrafist. Under en beskjutning kom han bort fr\u00e5n sina egna trupper, han blev ensam kvarl\u00e4mnad och r\u00e4ddade sin radioutrustning n\u00e4r han \u00e5terv\u00e4nde till de egna linjerna. F\u00f6r detta fick han en utm\u00e4rkelse. Han skriver hem flera g\u00e5nger under kriget. Det finns tre f\u00e4ltpostbrev bevarade. Ett vid inryckningen postst\u00e4mplat 9\/10 1940 i N\u00fcrnberg. Han n\u00e4mner att hans privata kl\u00e4der skall skickas hem och att han vill ha bestick tills\u00e4nt sig.<\/p>\n

\"\"
Artilleriregementet i N\u00fcrnberg d\u00e4r Willi blev inkallad<\/figcaption><\/figure>\n

Ett \u00e4r daterat 4\/11 1940 d\u00e4r han bara skriver en h\u00e4lsning hem och ber\u00e4ttar att han tar en \u00f6l i goda v\u00e4nners lag. Ett tredje som \u00e4r postst\u00e4mplat 9\/1 1941 f\u00f6rmodligen fr\u00e5n fronten eftersom inga uppgifter finns om var och vad han g\u00f6r, bara ett f\u00e4ltpostnummer. Han deltog i m\u00e5nga strider, dels i Frankrike dels i Grekland d\u00e4r han inte trivdes om man nu kan g\u00f6ra det i ett krig. I Grekland var det inte alltid s\u00e5 l\u00e4tt att veta vem som var fienden, mycket partisaner. Han blev snart f\u00f6rflyttad till \u00f6stfronten och Stalingrad. Den andra fronten som Hitler \u00f6ppnade mot \u00f6st tog m\u00e5nga soldaters liv. Under sin f\u00f6rflyttning till \u00f6stfronten var hans f\u00e4rdv\u00e4g \u00f6ver Hamburg. Detta tycker Willy att det kan beh\u00f6va \u00e4ndras s\u00e5 han kan \u00e5ka hem till sin familj. Han skriver sj\u00e4lv ett till\u00e4gg p\u00e5 f\u00e4rdhandlingen att resan ska g\u00e5 \u201d\u00fcber Schleswig\u201d, hans hemstad, vilket fungerar. Han stannar n\u00e5gra dagar i hemmet p\u00e5 bondpermis. Vid hemkomsten var han skadad p\u00e5 halsen efter att ha s\u00e5rats. Han tycker inte om att ha kragen kn\u00e4ppt \u00e4nda upp utan struntar i detta. Han blir uppmanad att kn\u00e4ppa sin uniform av milit\u00e4rpolisen men s\u00e4ger d\u00e5 att han har f\u00e5tt lov att ha den okn\u00e4ppt eftersom han \u00e4r skadad vilket fungerade. Milit\u00e4rpolisen accepterar detta trots att han inte har n\u00e5gra papper som ger honom lov. Han forts\u00e4tter sin resa efter n\u00e5gra dagar till \u00f6stfronten och Stalingrad. Han passerar Kiev och d\u00e4r tr\u00e4ffar han av en slump sin morbror Martin som arbetade vid j\u00e4rnv\u00e4gen \u00e4ven innan kriget.<\/p>\n

\"\"
Willi p\u00e5 h\u00e4sten Teufel (fan)<\/figcaption><\/figure>\n

Nu fick Martin tj\u00e4nstg\u00f6ra d\u00e4r det b\u00e4st beh\u00f6vdes. J\u00e4rnv\u00e4gen beh\u00f6vde alltid personal som sk\u00f6tte kommunikationer och underh\u00e5ll. Ett m\u00e4rkligt m\u00f6te mitt ute i ett krigsh\u00e4rjat Europa. Resan g\u00e5r vidare mot fronten. Vid ett tillf\u00e4lle s\u00e5 skjuter han en rysk soldat i en bunker och g\u00f6mmer honom under halmen. Han var r\u00e4dd att andra ryska soldater skulle uppt\u00e4cka den d\u00f6da kamraten och d\u00f6da honom om det kom in n\u00e5gra ryska soldater. I bunkern inv\u00e4ntar han antingen ryssar eller tyskar. Det blir tyskarna som kommer f\u00f6rst till bunkern och r\u00e4ddar honom. Vid ett annat tillf\u00e4lle ska han som kurir rida \u00f6ver ett minf\u00e4lt men stannar kvar och s\u00e4tter sig vid ett tr\u00e4d f\u00f6r att r\u00f6ka upp sina sista cigaretter. Han tror n\u00e4mligen inte han ska klara sig \u00f6ver vilket han med stor tur g\u00f6r. Han kan rida vidare med sin kurirpost. Hans mor Frida skriver i ett brev till hans L\u00f6jtnant att det \u00e4r dags att ge hennes son permission. Willy blir inkallad till sitt bef\u00e4l som undrar om han beklagat sig f\u00f6r sin mor vilket han inte hade gjort. Det var bara hans mor som ville se honom och l\u00e4ngtade s\u00e5 efter sin yngsta son. Han f\u00e5r sin permission och reser hem h\u00f6sten 1943.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Klicka f\u00f6r att l\u00e4sa baksidan p\u00e5 kortet fr\u00e5n fronten.<\/figcaption><\/figure>\n

Det var inte s\u00e5 vanligt att man fick permission f\u00f6r de soldater som hade skaffat sig krigsvana. Nya oerfarna soldater dog n\u00e4mligen f\u00f6r fort efter sin ankomst till fronten. D\u00e4rf\u00f6r ville man g\u00e4rna beh\u00e5lla de mer erfarna soldaterna s\u00e5 l\u00e4nge som m\u00f6jligt. V\u00e4l hemma \u00e4r han vid ankomsten s\u00e5 berusad och arg p\u00e5 Hitler, han sk\u00e4ller, gormar och sv\u00e4r s\u00e5 personalen p\u00e5 stationen f\u00e5r ringa efter hans mor och far som f\u00e5r komma ner till stationen f\u00f6r att h\u00e4mta hem honom med en k\u00e4rra. Det var vanligt att ge soldaterna lite skaffning och en flaska med sprit innan de reste hem. Under permissionen f\u00e5r han tyfus och blir mycket sjuk.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"
Willis \u00f6lkrus som finns bevarat i min \u00e4go. Texten lyder Krigsjulen 1940 3:e Batteriet Artillerie-Regiment 231<\/figcaption><\/figure>\n

Han \u00e5terv\u00e4nder senare tillbaka till sitt regemente i N\u00fcrnberg i b\u00f6rjan p\u00e5 1944, eftersom Stalingrad d\u00e5 \u00e4r omringat av ryska trupper och han kan inte \u00e5terv\u00e4nda dit. N\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 v\u00e5ren blir han f\u00f6rklarad som saknad. Tyska polisen s\u00f6ker efter honom dels i hemmet dels hos sl\u00e4ktingar i Danmark. Man tror han har deserterat men han \u00e4r f\u00f6rsvunnen. F\u00f6rmodligen har han avr\u00e4ttats antingen av sina egna eller av partisaner. Det \u00e4r mest troligt att han omkommit i samband med att f\u00f6rs\u00f6ka fly till Schweiz vilket han hade n\u00e4mnt hemma att han ville. Han tyckte att det var hemskheter som han fick uppleva under kriget. Han efters\u00f6ktes l\u00e4nge av R\u00f6da korset och av hans f\u00f6r\u00e4ldrar men utan resultat. \u00c4ven jag har gjort liknande unders\u00f6kningar men utan resultat.<\/p>\n<\/div>\n\t\t<\/div>

\t\t\t

Allan Kvalevaag
\n2020-06-13<\/p>\n<\/div>\n\t\t<\/div><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Br\u00f6derna som var tre till antalet f\u00f6ddes 1912, 1917 och 1920 och var 27, 22 och 19 \u00e5r gamla n\u00e4r 2:a v\u00e4rldskriget br\u00f6t ut. Karl Heinrich f\u00f6ddes 12 oktober 1912 i Schleswig, Heinrich 13 juni 1917 i Rendsburg och Willhelm Fritz 2 augusti 1920 i Osterr\u00f6nfeld. De v\u00e4xte upp i en liten stad i norra […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":16,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8268"}],"collection":[{"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8268"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8268\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":8967,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8268\/revisions\/8967"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/16"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8268"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}