{"id":8493,"date":"2021-03-11T15:08:08","date_gmt":"2021-03-11T15:08:08","guid":{"rendered":"http:\/\/www.kvalevaag.se\/?page_id=8493"},"modified":"2022-03-24T15:17:25","modified_gmt":"2022-03-24T15:17:25","slug":"norsk-emigration","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/?page_id=8493","title":{"rendered":"Norsk emigration"},"content":{"rendered":"
\"\"
De f\u00f6rsta \u00e5ren i ett nytt land var ofta besv\u00e4rliga, sedan kom f\u00f6rdelarna d\u00e5 de fick bra med mat. H\u00e4r ser vi n\u00e5gra utvandrare som \u00e4ter en gratis m\u00e5ltid p\u00e5 Ellis Island. Foto: Edwin Levick\/New York Public Library<\/figcaption><\/figure>\n

F\u00f6rsta utvandringen<\/strong> \u00e4gde rum d\u00e5 sluppen \u201dRestauration<\/a><\/strong>\u201d l\u00e4mnade Stavanger den 4 juli 1825 f\u00f6r sin l\u00e5nga f\u00e4rd \u00f6ver Atlanten. Hon var lastad med st\u00e5ngj\u00e4rn och j\u00e4rnplattor, ink\u00f6pta p\u00e5 spekulation, som Cleng Peerson hade r\u00e5tt dem. 52 personer inklusive fartygets bes\u00e4ttning fanns ombord. Passagerarna kom fr\u00e5n den sydv\u00e4stra delen av Norge, m\u00e5nga fr\u00e5n Tysv\u00e6r i Rogaland. P\u00e5 uppdrag av kv\u00e4kare 1821 i Stavanger hade man s\u00f6kt efter ett l\u00e4mpligt fartyg att ta med de f\u00f6rsta utvandrarna. En sl\u00e4kting till mig, Jakob Andersen 18 \u00e5r gammal, ingick i bes\u00e4ttningen som d\u00e4ckspojke. L\u00e4s mer om Restauration resa till New York.<\/p>\n

Det r\u00e5der ingen tvekan att de f\u00f6rsta utvandrarna som l\u00e4mnade Norge ofta hade konflikter med myndigheterna, mestadels religi\u00f6sa konflikter. Det skedde ocks\u00e5 en del utvandring p\u00e5 grund av skattesystemet, arvsregler som odelsr\u00e4tt<\/strong><\/a> eller andra orsaker som gjorde livet sv\u00e5rt. Det dr\u00f6jde till efter Napoleonkriget 1803\u20131815 innan de f\u00f6rsta gav sig av. Amerika fanns inte i deras medvetande f\u00f6rr\u00e4n 5 000 norska f\u00e4ngslade soldater i England sl\u00e4pptes fria. N\u00e4r de \u00e5terv\u00e4nde till Norge hade de l\u00e4rt sig lite engelska och h\u00f6rt talas om Amerika, snart spred sig ber\u00e4ttelserna fr\u00e5n by till stad.<\/p>\n

Det var med stor sp\u00e4nning hur det skulle g\u00e5 f\u00f6r de 52 personerna som reste med slupen Restauration<\/strong><\/a>. \u00d6ver hela Ryfylke spreds rykten om vad som skulle m\u00f6ta dem. Banditer, farliga ormar och m\u00e5nga andra farliga saker som kunde h\u00e4nda dem. Till och med den tre m\u00e5nader l\u00e5nga resan blev farlig. Det visar sig snart att det inte g\u00e5r s\u00e5 bra med dem som l\u00e4mnar sitt hemland. Hunger och el\u00e4nde sl\u00e5r till, och en del av dem m\u00e5ste ge upp den kolonin de ville starta tillsammans. F\u00f6r andra gick det b\u00e4ttre.
N\u00e4sta resa med emigranter sker inte f\u00f6rr\u00e4n \u00e5r 1836. Fram till dess skedde det flera f\u00f6r\u00e4ndringar i USA. De f\u00f6rsta utvandrarna finner nytt och bra pr\u00e4rieland l\u00e4ngre in i Mellanv\u00e4stern. I brev hem till Norge n\u00e4mner de det nya landet i positiva termer. N\u00e4r Knut Slogvik, som var med fr\u00e5n den f\u00f6rsta kolonin reser tillbaka, kan han bekr\u00e4fta att allt \u00e4r sant. Han vill att de st\u00e4ller upp med tv\u00e5 b\u00e5tar. N\u00e4sta resa sker samma \u00e5r. H\u00e4refter tar det fart med utvandringen som bara \u00f6kade och \u00f6kade. Fr\u00e4mst var det hela familjer som gav sig av. De s\u00e5lde allt de \u00e4gde, g\u00e5rdar, djur, m\u00f6bler ja allt som kunde undvaras. F\u00f6r pengarna k\u00f6ptes dyra biljetter och d\u00e4rmed plats p\u00e5 n\u00e5got fartyg.<\/p>\n

\"\"Denna utvandring som v\u00e4xer sig allt starkare k\u00e4nnetecknas av familjeutvandring d\u00e4r hela familjer reser. Till och med adelsm\u00e4n b\u00f6rjar l\u00e4mna. F\u00f6r\u00e4ldrarna ville s\u00e4kra en framtid f\u00f6r alla sina barn. Det sker fortfarande vid denna tid en hel del protestutvandring. F\u00f6r m\u00e5nga var det en \u00f6verlevnadsfr\u00e5ga. Jorden r\u00e4ckte inte till att livn\u00e4ra de stora barnkullarna och arvsreglerna var s\u00e5dana att f\u00f6rsta sonen \u00e4rvde g\u00e5rden medan de andra barnen fick arbeta som dr\u00e4ngar och pigor.<\/p>\n

M\u00e5nga rykten och goda ber\u00e4ttelser om det amerikanska samh\u00e4llet spreds via breven som skickade hem till Norge. I boken \u201dBrev Hjemmefra\u201d av Else Braut och Randi Holden Hoff finns 150 brev omn\u00e4mnda, brev som skickats fr\u00e5n Norge till emigranter i Amerika. Jag har sj\u00e4lv f\u00e5tt tag i sl\u00e4ktingar till mig via brev i boken som skickats in till f\u00f6rlaget. L\u00e4s mer\u00a0 <\/strong><\/a>om de sex breven som finns bevarade fr\u00e5n Ole Olsen, min farfars farfars son som skrev till hans son Jan Henrik i USA.<\/p>\n

Emigration s\u00e5gs som ett b\u00e4ttre alternativ \u00e4n att stanna kvar i Norge. M\u00e5nga familjer skickade f\u00f6rst den \u00e4ldsta sonen f\u00f6r att etablera sig och sedan kan resten av familjen komma senare. De arbetade h\u00e5rt och sparade f\u00f6r att k\u00f6pa biljetter till sin familj. Biljetterna var billigare i Amerika \u00e4n hemma.<\/p>\n

Det g\u00e5r att grovt dela upp emigrationen i tre epoker. Den f\u00f6rsta \u00e4ger rum p\u00e5 1860-talet. Det \u00e4r fruktansv\u00e4rda f\u00f6rh\u00e5llanden i Norge, med gr\u00f6dor som misslyckas \u00e5r efter \u00e5r. Det r\u00e5der hungersn\u00f6d. Dessutom har det amerikanska inb\u00f6rdeskriget satt en tillf\u00e4llig stopp f\u00f6r utvandringen, vilket leder till en tryck i den norska befolkningen som vill resa \u00f6ver Atlanten. D\u00e4rf\u00f6r, n\u00e4r inb\u00f6rdeskriget slutar \u00e5r 1865 exploderar utvandringen. Under det amerikanska inb\u00f6rdeskriget reste en hel del med fartyg till Quebec i Kanada fr\u00e5n England. En del stannade kvar medan andra reste senare in i USA n\u00e4r kriget var slut. Det fanns g\u00e5tt om arbete i Kanada, tr\u00e4industrin och fiske var i st\u00e4ndig behov av arbetskraft. M\u00e5nga reste p\u00e5 s\u00e5 kallade arbetsresor. Arbetsgivaren i Kanada betalad f\u00f6r \u00f6verfarten som sen fick betalas av p\u00e5 l\u00f6nen. Trots det var det m\u00e5nga som tog chansen att \u00e5ka. S\u00e5 \u00e4ven min farfar som arbetade vid ett st\u00e5lverk n\u00e5gra \u00e5r i Nordamerika.<\/p>\n

N\u00e4sta v\u00e5g av emigranter kommer p\u00e5 1880-talet, har mycket att g\u00f6ra med industrialiseringen i Kristiania, nuvarande Oslo. Industrialiseringen precis som i \u00f6vriga Europa f\u00e5r m\u00e5nga ungdomar att resa in till st\u00e4derna f\u00f6r att s\u00f6ka arbete, Men s\u00e5 sm\u00e5ningom blir det fullt och inga jobb finns l\u00e4ngre att f\u00e5. Branschen v\u00e4xer inte lika mycket som tidigare. Man m\u00e5ste resa l\u00e4ngre bort f\u00f6r att skapa sig en framtid f\u00f6r sig sj\u00e4lv och sin familj. M\u00e5nga av emigranterna vid denna tid \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r yngre m\u00e4nniskor.<\/p>\n

\"\"
En mamma och hennes barn genomg\u00e5r l\u00e4karunders\u00f6kning p\u00e5 Ellis Island. Foto: Edwin Levick\/New York Public Library.<\/figcaption><\/figure>\n

Den sista perioden, fr\u00e5n slutet av 1890-talet till f\u00f6rsta v\u00e4rldskrigets b\u00f6rjan \u00e4r en blandning av gammal och ny utvandring. Allt fler reser ocks\u00e5 f\u00f6r att anv\u00e4nda sin yrkesutbildning. Bland annat reser m\u00e5nga studenter fr\u00e5n de norska utbildningsinstitutionerna till USA p\u00e5 grund av brist p\u00e5 arbete i Norge.<\/p>\n

Att resa till Amerika kostade mycket pengar. En biljett motsvarade n\u00e4stan en hel \u00e5rsl\u00f6n. Att resa var i b\u00f6rjan bara f\u00f6r de mest resursrika, medan de utan medel var tvungna att stanna kvar. F\u00f6r vissa kr\u00e4vdes det lite mer \u00f6vertalning att l\u00e4mna allt, m\u00e5nga \u00f6vertalades av rederiernas agenter. De gick upp i byarna f\u00f6r att s\u00e4lja Amerika som en god framtid och skriva kontrakt med dem som l\u00e4t sig \u00f6vertalas. Ett annat s\u00e4tt vara att ta hyra p\u00e5 en b\u00e5t och sen l\u00e4mna den vid ankomst till Amerika.<\/p>\n

Det var f\u00f6rst i slutet av 1860-talet som polisen blev ansvarig f\u00f6r att utf\u00e4rda pass och sk\u00f6ta registrering. Tidigare var det pr\u00e4sterna som h\u00f6ll ordning p\u00e5 flyttl\u00e4ngderna i kyrkans b\u00f6cker. De fungerade som lagens l\u00e5nga arm under m\u00e5nga \u00e5r. De flesta pr\u00e4ster var starkt emot utvandringen, de k\u00e4nde att emigranterna svek den gemensamma plikten att \u00e5teruppbygga landet och m\u00e5nga f\u00f6rs\u00f6kte d\u00e4rf\u00f6r undvika pr\u00e4sten n\u00e4r de l\u00e4mnade landet. Detta syns i kyrkob\u00f6ckerna d\u00e4r registreringarna f\u00f6r utflyttning till Amerika avtar i slutet p\u00e5 1880-talet.<\/p>\n

Den tidiga utvandringen reste emigranterna med segelfartyg vilket tog l\u00e5ng tid med flera byten, upp till sex veckor p\u00e5 sj\u00f6n. D\u00e5 kunde lokala rutter till Hull i England ta passagerare f\u00f6r att ta t\u00e5get d\u00e4r till Liverpool och byta till st\u00f6rre fartyg. Det blev vanligare n\u00e4r st\u00f6rre \u00e5ngfartyg tog \u00f6ver transporterna att de st\u00f6rre st\u00e4derna som Bergen, Stavanger och Kristiania nuvarande Oslo anv\u00e4ndes som avg\u00e5ngshamn. Det skapades regulj\u00e4ra linjer direkt till New York fr\u00e5n de st\u00f6rre st\u00e4derna. Senare avgick de flesta stora fartygen fr\u00e5n Southampton i s\u00f6dra England som hade en djupare hamn \u00e4n den i Liverpool. T\u00e5gresan fr\u00e5n Hull tog l\u00e4ngre tid \u00e4n de fyra timmar till Liverpool.<\/p>\n

\"\"
Ankomsthallen p\u00e5 Ellis Island var ganska full av personer som sitter i registreringsrummet och har klarat den mentala unders\u00f6kningen. Foto: Edwin Levick\/New York Public Library<\/figcaption><\/figure>\n

Ankomsthamnarna som anv\u00e4nts har ocks\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrats genom \u00e5ren. Det p\u00e5verkar ocks\u00e5 i vilka arkiv man ska s\u00f6ka f\u00f6r att hitta emigranter. Fr\u00e5n b\u00f6rjan reste de flesta till New York. \u00c5r 1849 upph\u00e4vdes den engelska navigationslagen vilket gjorde att det inte l\u00e4ngre var olagligt f\u00f6r utl\u00e4ndska rederier att transportera passagerare och gods mellan engelska hamnar. Skepparna ser allts\u00e5 en m\u00f6jlighet att transportera varor fr\u00e5n Kanada p\u00e5 returresan, som de kan distribuera i England. S\u00e5ledes b\u00f6rjar man \u00e5ka till Quebec f\u00f6r att kunna h\u00e4mta hem virke. Detta sker \u00e4nda fram till 1870\u201375 tills segelfartygen upph\u00f6r med passagerartrafik. D\u00e4refter tar \u00e5ngfartygen \u00f6ver med st\u00f6rre fartyg och flera passagerare. De b\u00f6rjar resa till New York igen. F\u00f6r norska emigranter var den viktigaste utmanaren det danska rederiet Tingvalla Linjen\/DFDS, som seglade till New York. M\u00e5nga fartyg anl\u00f6pte \u00e4ven till Boston.<\/p>\n

De flesta t\u00e4nker automatiskt p\u00e5 Ellis Island n\u00e4r de h\u00f6r orden New York och immigration. Men det var f\u00f6rst Castle Garden<\/a><\/strong> i Battery Park p\u00e5 Manhattan som var mottagningscenter mellan \u00e5ren 1820 \u2013 1892, Mer \u00e4n 15 miljoner passagerare anl\u00e4nde hit tills stationen st\u00e4ngdes. En st\u00f6rre mottagningsstation byggdes upp och den 1 januari 1892 \u00f6ppnades Ellis Island<\/a><\/strong> p\u00e5 en \u00f6 i New Yorks inlopp.<\/p>\n

Det finns arkiv fr\u00e5n Castle Garden, men det \u00e4r lite komplicerat. F\u00f6r n\u00e4r Ellis Island<\/a><\/strong> uppgraderades f\u00f6rklarades det som ett nationellt monument och finansierades fullt av den amerikanska regeringen. De betalade ocks\u00e5 f\u00f6r digitaliseringen av arkivmaterialet. Castle Garden f\u00f6rklarades aldrig som ett nationellt monument och togs i st\u00e4llet \u00f6ver av en privat stiftelse som snabbt hade slut p\u00e5 pengar. De har lyckats digitalisera m\u00e5nga av sina arkiv, men tre l\u00e4nder kvarst\u00e5r. Norge \u00e4r en av dessa l\u00e4nder medan Tyskland tidigare gjort det. Att finna m\u00e4nniskor som kom till Quebec \u00e4r \u00e4nnu sv\u00e5rare. De var ganska slapph\u00e4nta med registreringen det f\u00f6rsta decenniet, f\u00f6r de visste att de som kom bara \u00e5kte vidare till USA.<\/p>\n

\"\"
Landkarta med inritade mark\u00e4gare av olika storlek.<\/figcaption><\/figure>\n

M\u00e5nga lurades n\u00e4r de anl\u00e4nde. Vart du \u00e4n anl\u00e4nde h\u00e4lsades du mest av samma sak. Hj\u00e4lpare som erbj\u00f6d sina tj\u00e4nster, att skaffa t\u00e5gbiljetter f\u00f6r resan fram\u00e5t eller ett st\u00e4lle att bo p\u00e5. Det finns m\u00e5nga ber\u00e4ttelser om dem som f\u00f6rlorade allt de \u00e4gde redan p\u00e5 kajen. Om inte s\u00e5 fortsatte f\u00e4rden, mestadels med t\u00e5g till den inre pr\u00e4rien. De allra flesta emigranter k\u00e4nde redan n\u00e5gon i USA, vilket framg\u00e5r av passagerarlistorna. I dessa g\u00e5r det att l\u00e4sa vem som skulle bes\u00f6kas eller arbete och hur mycket pengar de hade med sig. Kanske n\u00e5gon som de kunde lita p\u00e5 och f\u00e5 hj\u00e4lp av. \u00c4nd\u00e5 blev det nya livet tufft f\u00f6r m\u00e5nga. Det fanns f\u00e5 sociala f\u00f6rdelar att f\u00f6rv\u00e4nta sig. Men det fanns en som var viktig f\u00f6r immigrationen. N\u00e4r den amerikanska regeringen k\u00f6pte stora delar av USA fr\u00e5n Frankrike \u00e5r 1803 b\u00f6rjade de utplacera milit\u00e4ra tj\u00e4nster \u00f6ver hela landet f\u00f6r att kontrollera och bevaka landet. Men dessa var dyra, och det var ocks\u00e5 sv\u00e5rt att skydda sig mot indianer. F\u00f6r att f\u00e5 fotf\u00e4ste \u00f6ver hela landet ins\u00e5g myndigheterna d\u00e4rf\u00f6r att de var tvungna att f\u00e5 folk att bos\u00e4tta sig d\u00e4r. De erbj\u00f6d invandrare billig mark. \u00c5r 1861 antogs en ny lag, Homestead Act, som till\u00e4t de som kom att f\u00e5 n\u00e4stan gratis mark. Varje bos\u00e4ttare fick 640 hektar mark vardera. Som j\u00e4mf\u00f6relse \u00e4r en vanlig g\u00e5rd i Norge p\u00e5 cirka 100 tunnland odlad mark, den st\u00f6rsta p\u00e5 200\u2013300 tunnland. De som kom var till st\u00f6rsta delen fattiga m\u00e4nniskor som bed\u00f6mdes hur mycket land de fick.<\/p>\n

Det faktum att emigranterna kom till n\u00e5gon som de k\u00e4nde var bra f\u00f6r b\u00e5de de som kom och de som hade varit i landet ett tag. Att norskamerikaner i b\u00f6rjan ocks\u00e5 levde lite som de var vana med hemma i Norge, \u00e4r n\u00e5got de flesta k\u00e4nner till. N\u00e4r emigranterna kom till en ny kultur och ett nytt land blir de os\u00e4ker och det g\u00e5r ut \u00f6ver k\u00e4nslan av identitet. Du vill fr\u00e5ga sig sj\u00e4lv \u201dvem \u00e4r du\u201d. Dessa sm\u00e5 norska samh\u00e4llen, ja alla skandinaver gjorde lika. De byggde upp sina samh\u00e4llen med egen kyrka. I b\u00f6rjan kunde det finnas ambulerande pr\u00e4ster som reste runt och d\u00f6pte nyf\u00f6dda barn. H\u00f6ll enkla m\u00e4ssor tills de hade byggt en egen kyrka. det finns m\u00e5nga tr\u00e4kyrkor runt om p\u00e5 landsbygden. Det b\u00e4sta \u00e4r alla kyrkob\u00f6cker som finns bevarade p\u00e5 norska. Framf\u00f6rallt g\u00e5r m\u00e5nga att s\u00f6ka i p\u00e5 Ancestry.<\/p>\n

Namnbyte i Amerika.<\/strong>
Det var ganska vanligt att emigranterna byter namn i USA. Det var sv\u00e5rt att uttala skandinaviska namn. Eller ville man bara ha en ny identitet i ett fr\u00e4mmande land. Sen fanns de av olika orsakar de som inte ville bli igenk\u00e4nda.
N\u00e5gra exempel p\u00e5 namnbyte:<\/p>\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n
Norska f\u00f6rnamn<\/strong><\/td>\nEngelska f\u00f6rnamn<\/strong><\/td>\nNorska efternamn<\/strong><\/td>\nEngelska efternamn<\/strong><\/td>\n<\/tr>\n
Anders, Andreas, Endre<\/td>\nAndrew<\/td>\nBirkeland<\/td>\nBerkland<\/td>\n<\/tr>\n
Brithe, Britta<\/td>\nBetsy<\/td>\nGudmundsen<\/td>\nGoodmanson<\/td>\n<\/tr>\n
J\u00f8rgen<\/td>\nJurgen, George<\/td>\nLarsen<\/td>\nLarson Wadholm<\/td>\n<\/tr>\n
Kari<\/td>\nKarry<\/td>\nNilsen, Nielsen<\/td>\nNelson<\/td>\n<\/tr>\n
Marta, Martha<\/td>\nMaren Mary<\/td>\nPedesen<\/td>\nPederson, Peterson<\/td>\n<\/tr>\n
Mathias, Matias<\/td>\nMathews, Matt<\/td>\nPersen, Person<\/td>\nPearson<\/td>\n<\/tr>\n
Mikal<\/td>\nMike, Michal<\/td>\nOlsen<\/td>\nOlson<\/td>\n<\/tr>\n
Svein, Svend, S\u00f8ren<\/td>\nSamuel, Swan<\/td>\nSvensen, Svendsen<\/td>\nSwanson<\/td>\n<\/tr>\n<\/tbody>\n<\/table>\n

M\u00e5nga av patronymikonefternamnen (fadersnamn) ersattes med namn fr\u00e5n platsen de kom fr\u00e5n eller g\u00e5rden d\u00e4rhemma. Det kunde vara Vorland, Aksnes, Havsgaard, Haaland, Mortvedt eller vad nu g\u00e5rden hette hemma i Norge.
Ett exempel \u00e4r min farbror som hette Peder Bertin Kvalevaag. Men i USA kunde ingen uttala efternamnet (Kvalev\u00e5g) s\u00e5 han \u00e4ndrade till Bertin som var hans andra f\u00f6rnamn.<\/p>\n

Ett annat exempel \u00e4r Fredrik Osmundsen som emigrerade till Illinois. Han kom fr\u00e5n g\u00e5rden Austevik p\u00e5 Avaldsn\u00e6s. H\u00e4r tog det tid innan jag fann honom och hans familj i USA. Han hade helt enkelt tagit g\u00e5rdsnamnet men tagit en gammal stavning \u00d8stevig och amerikaniserat det till Ostewig, f\u00f6rnamnet hade blivit Fred. M\u00e5ste t\u00e4nka utanf\u00f6r det vanliga. S\u00f6k p\u00e5 olika stavningar och framf\u00f6r allt var kom de fr\u00e5n, g\u00e5rd och\/eller by.<\/p>\n

S\u00f6k tips<\/b>:
<\/strong>De \u00e4r ganska enkelt att s\u00f6ka efter emigranter fr\u00e5n Norge. Norwayheritage<\/a><\/strong> har en mycket bra sida om det mesta som r\u00f6r emigration, passagerarlistor, fartyg, avresedatum m.m. De har skapat en databas med emigranter mellan 1825\u20131873. Om de du s\u00f6ker finns med f\u00e5r du \u00e4ven reda p\u00e5 vilket skepp de reste med och till vilken hamn de anl\u00f6pte.<\/p>\n

Digitalarkivet<\/a><\/strong> i Norge har en bra s\u00f6kfunktion med emigration fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1900-talet. En enkel s\u00f6kning fr\u00e5n de olika hamnarna. S\u00f6k f\u00f6r hela fylke. H\u00e4r ett exempel f\u00f6r Bergen. Vill du s\u00f6ka emigranter fr\u00e5n Stavanger s\u00f6ker du p\u00e5 hela Rogaland.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

B\u00f6rja med de fria s\u00f6km\u00f6jligheterna som Familysearch<\/a><\/strong> erbjuder. Du beh\u00f6ver registerna dig p\u00e5 sidan men det kostar inget. De har oerh\u00f6rt mycket material, tips, utbildningar, hj\u00e4lpfunktioner i videoformat och s\u00f6km\u00f6jligheter i m\u00e4ngder. Du kan tom bygga upp ett sl\u00e4kttr\u00e4d p\u00e5 deras sida och s\u00f6ka bland dem.<\/p>\n

Det b\u00e4sta \u00e4r nog att skaffa sig ett konto p\u00e5 Ancestry<\/a><\/strong> vilket \u00e4r gratis. Det kostar sen att ha ett abonnemang beroende p\u00e5 olika omf\u00e5ng. Ett som t\u00e4cker hela v\u00e4lden kostar lite mer men \u00e4r v\u00e4rt mycket f\u00f6r den som vill s\u00f6ka efter emigranter. \u00c4r du medlem i en sl\u00e4ktforskarf\u00f6rening f\u00e5r du rabatt p\u00e5 medlemskapet. Jag tycker att det ger s\u00e5 mycket mer om man har som jag emigranter i USA. Det \u00e4r den st\u00f6rsta av alla databaser som inneh\u00e5ller m\u00e5nga olika register, kyrkob\u00f6cker, folkr\u00e4kningar, r\u00f6stl\u00e4ngder, milit\u00e4rregister, emigrationsdokument, medborgarskap med mera. Inte att f\u00f6rgl\u00f6mma \u00e5tkomst till m\u00e5nga personer sl\u00e4kttr\u00e4d.<\/p>\n\n\n

Finns fler intressanta sidor att bes\u00f6ka<\/strong>.<\/a>
Allan Kvalevaag
2021-04-24<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6rsta utvandringen \u00e4gde rum d\u00e5 sluppen \u201dRestauration\u201d l\u00e4mnade Stavanger den 4 juli 1825 f\u00f6r sin l\u00e5nga f\u00e4rd \u00f6ver Atlanten. Hon var lastad med st\u00e5ngj\u00e4rn och j\u00e4rnplattor, ink\u00f6pta p\u00e5 spekulation, som Cleng Peerson hade r\u00e5tt dem. 52 personer inklusive fartygets bes\u00e4ttning fanns ombord. Passagerarna kom fr\u00e5n den sydv\u00e4stra delen av Norge, m\u00e5nga fr\u00e5n Tysv\u00e6r i Rogaland. […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8493"}],"collection":[{"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=8493"}],"version-history":[{"count":34,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8493\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9241,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/8493\/revisions\/9241"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=8493"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}