{"id":9546,"date":"2022-06-18T16:36:40","date_gmt":"2022-06-18T16:36:40","guid":{"rendered":"http:\/\/www.kvalevaag.se\/?page_id=9546"},"modified":"2022-06-18T17:18:05","modified_gmt":"2022-06-18T17:18:05","slug":"jacob-andersen-1","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/?page_id=9546","title":{"rendered":"Jacob Andersen"},"content":{"rendered":"

Translate<\/h3>
<\/div><\/div>
\t\t\t

Bakgrund
\n<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>
F\u00e4rdv\u00e4gen fr\u00e5n Stavanger genom engelska kanalen ner till Madeira f\u00f6r vidare f\u00e4rd \u00f6ver Atlanten mot slutm\u00e5let New York.<\/figcaption><\/figure>\n

\"\"<\/a>Mitt sl\u00e4ktskap till Jacob Andersen \u00e4r via v\u00e5r anfader Jacob Rasmussen (1747-1810) fr\u00e5n Fiksvedt, Skjold i Rogaland. Han var Jacob Andersen morfar och min farmors farfars morfar. Jacob Andersen f\u00f6ddes 8 juni 1807 p\u00e5 Slogvig, Skjold i Rogaland. D\u00e4r v\u00e4xte han upp med sina f\u00f6r\u00e4ldrar Anders Knudsen och Anna Jacobsdatter samt fyra syskon, Knud, Inga, Malene och Anders. Han skulle bli en av dem som reste med f\u00f6rsta skeppet fr\u00e5n Norge till Amerika, Slupen Restauration. Det har skrivet mycket om denna m\u00e4rkliga resa, jag ska \u00e5terge en del av det. Jacob, endast 18 \u00e5r gammal, var en av sju mans bes\u00e4ttning. En d\u00e4ckspojke ombord p\u00e5 Restauration som avgick 5 juli 1825 fr\u00e5n Stavanger. Ombord p\u00e5 skeppet fanns \u00e4ven hans kommande fru Serine Tormodsdatter Madland med sin familj som passagerare. Men det visste han inte d\u00e5. Det \u00e4r mycket troligt att de fattade tycken under den tre m\u00e5nader l\u00e5nga f\u00e4rden fr\u00e5n Stavanger till New York. Senare reste Jacob till Kalifornien 1850 under guldruschen, han var lyckosam och blev rik. Tillsammans med sin fru Serena Madland fick de 10 barn. Han dog 1864 och ligger begraven tillsammans med sin fru Serena och sonen Jakob p\u00e5\u00a0Tulocay Cemetery Napa, Kalifornien, USA. Tyv\u00e4rr vet jag inte s\u00e5 mycket om hans liv i Amerika.
\nJacob bror Knud ”Knute” Andersen Slogvig (1798 \u2013 1867) var den \u00e4ldste sonen till Anders Slogvig och stod i tur f\u00f6r att ta \u00f6ver familjens g\u00e5rd. Vissa tror att han valde att segla till Amerika med Slupen Restauration \u00e5r 1825. Andra tror att han f\u00f6rst kom till Amerika en tid d\u00e4refter. Knud var kv\u00e4kare och en republikan p\u00e5 grund av hans motst\u00e5nd mot slaveriet. Knud skulle senare bli \u201dSloopers\u201d fr\u00e4msta ambassad\u00f6r genom att informera sina landsm\u00e4n om livet i Amerika och uppmuntra dem. Han fick \u00e4ven uppdraget att leda invandring f\u00f6r att sammanf\u00f6ra dem i Amerika. (det finns en bok som beskriver detta \u201dSlooper\u201d). Knud\u00a0kom tillbaka efter 10 \u00e5r i Amerika\u00a0och gifte sig 1836 men reste tillbaka till med briggen ”Norden” tillsammans med 110 andra immigranter. Knut slog sig f\u00f6rst ner i Fox River Settlement, bodde senare i Kendall och LaSalle.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Slupen Restauration<\/strong>
\nRestauration var fr\u00e5n b\u00f6rjan en Hardangerjakt som byggdes 1802 av Egersunds redaren Theophilus Bowitz och fick namnet \u201dEmanuel”. K\u00f6pekontraktet \u00e4r daterat till den 24 maj 1802. Emanuel anv\u00e4ndes f\u00f6r frakt av sill och spannm\u00e5l mellan \u00e5ren 1803-1815 l\u00e4ngs den norska kusten. Det gjordes \u00e4ven avstickare till Str\u00f6mstad, G\u00f6teborg och K\u00f6penhamn. Senare d\u00f6ptes hon om till ”Haabet” (hoppet) troligen \u00e5r 1815. Mellan \u00e5ren 1816- 1820 togs skeppet ur drift, troligen efter en grundst\u00f6tning vid en insegling till Egersund. \u00c5r 1820 blev hon ombyggd till en slup och fick namnet \u201dRestauration\u201d. En slup<\/a><\/strong> \u00e4r en segelb\u00e5t med en tv\u00e5delad mast. Hon var bara 54 fot l\u00e5ng, 16 fot bredd med en lastf\u00f6rm\u00e5ga p\u00e5 18,5 ton. Fartyget fortsatte med sina frakter l\u00e4ngs den norska kusten men gjorde \u00e4ven nu avstickare till Stockholm och Hamburg. P\u00e5 vintern 1825 s\u00e5lde Torger Reiersen som hade f\u00e5tt ekonomiska bekymmer \u201dRestauration\u201d till 6 familjer som nu blev nya \u00e4gare. Nu p\u00e5b\u00f6rjades en hektisk tid n\u00e5gra m\u00e5nader att f\u00f6rbereda slupen inf\u00f6r den l\u00e5nga resan till Amerika.<\/p>\n<\/div>\n\t\t<\/div>

\t\t\t

\"\"Det var Klein Pedersen (1782-1865) och Knut Olsen Eide som hade rest 1821, p\u00e5 uppdrag av kv\u00e4kare i Stavanger, f\u00f6r att s\u00f6ka efter m\u00f6jligheten till en norsk bos\u00e4ttning i Amerika. Klein var f\u00f6dd 1782, finns ingen dopbok fr\u00e5n Tysv\u00e6r bevarad fr\u00e5n de \u00e5ren. D\u00e4remot finns han noterad som 17 1\/2 \u00e5r gammal konfirmand den 2 november 1800<\/a>.<\/strong> Cleng Peerson som han kallade sig i Amerika och Knut tillbringade tre \u00e5r med att unders\u00f6ka m\u00f6jligheten att finna en l\u00e4mplig plats att bos\u00e4tta sig p\u00e5. De fann platsen, en stad n\u00e4ra Lake Ontario. Ontario \u00e4r en av de fem insj\u00f6arna som ing\u00e5r i de stora sj\u00f6arna \u201dGreat Lakes\u201d i staten New York.\u00a0 De \u00e5terv\u00e4nde 1824 och b\u00f6rjade tala sig varmt om f\u00f6rh\u00e5llandena \u201dover there\u201d. De hade redan tidigare skrivit hem till Norge och sagt att de skulle inf\u00f6rskaffa ett mindre segelfartyg.<\/p>\n

Valde de ett f\u00f6r stort skepp skulle de Amerikanska myndigheterna inte l\u00e5ta dem segla vidare. Det skulle visa sig vara ett felaktigt beslut p.g.a. en ny lag i Kongressens fr\u00e5n 1819 \u00f6ver passagerarnas lastutrymme. Cleng Peerson var sj\u00e4lv inte kv\u00e4kare och tillh\u00f6rde inget kyrkosamfund. D\u00e4remot var han senare i livet l\u00f6st knyten till ett svensk kristen-kommunistisk samfund i Illinois. Cleng Peerson kallade sig sj\u00e4lv f\u00f6r \u201dden norska utvandringens fader\u201d<\/p>\n<\/div>\n\t\t<\/div>

\t\t\t

Resan
\n<\/strong>\"\"<\/a><\/strong>N\u00e4r hon l\u00e4mnade Stavanger 1825 den 4 juli var hon lastad med st\u00e5ngj\u00e4rn och j\u00e4rnplattor, ink\u00f6pta p\u00e5 spekulation, som Cleng Peerson hade r\u00e5tt dem. 52 personer inklusive fartygets bes\u00e4ttning fanns ombord. Passagerarna kom fr\u00e5n den sydv\u00e4stra delen av Norge, m\u00e5nga fr\u00e5n Tysv\u00e6r i Rogaland. N\u00e4r de l\u00e4mnat hamnen i Stavanger och seglat i n\u00e5gon timme blev n\u00e5gra d\u00f6ttrar till Tormod Jensen Madland sj\u00f6sjuka och ville i land. Detta var inte vad de t\u00e4nkt sig. Inte kunde de g\u00e5 iland utan sina f\u00f6r\u00e4ldrar. En bror till dem Jens sa att han kunde hoppa av med dem f\u00f6r att ta sig hela v\u00e4gen tillbaka till Stavanger. Hans far Tormod hade varit smed och Jens visste hur man sk\u00f6tte en smedja. Efter en del diskussioner valde man att sl\u00e4ppa av dessa tre i Dusavik.\u00a0 N\u00e4sta dag den 5 juli fortsatte f\u00e4rden utan de tre syskonen. Denna ber\u00e4ttelse finns \u00e5tergiven i boken \u201dFarvel Norge<\/strong><\/a>\u201d. Det har spekulerats i om det var den 4 eller 5 juli som avresan skedde. De flesta \u00e4r \u00f6verens om att den 4 juli var r\u00e4tt datum d\u00e5 USA hade sin sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsdag just detta datum. Efter avhoppet i Dusavik fick man ta ny avresa den 5 juli. De seglade nu ut p\u00e5 Nordsj\u00f6n och passerade genom den engelska kanalen. Det \u00e4r inte k\u00e4nt varf\u00f6r de valde denna v\u00e4g, det var verkligen ingen genv\u00e4g. Kanske var det bristen p\u00e5 bes\u00e4ttningens navigationskunskaper eller s\u00e5 ville de undvika en besv\u00e4rlig sj\u00f6resa \u00f6ver norra Atlanten. Fartyget var inte byggt f\u00f6r en s\u00e5dan strapats med m\u00e5nga passagerare. Dessutom kunde passagevindarna ta dem \u00f6ver syd Atlanten p\u00e5 ett lugnare vis. P\u00e5 den engelska kusten gick de in i den lilla kanal byn Liszard Head i Cornwall. De hade g\u00e5tt om br\u00e4nnvin ombord s\u00e5 de b\u00f6rjade s\u00e4lja av sitt f\u00f6rr\u00e5d, helt ovetande om att det var olagligt. N\u00e4r de fick reda p\u00e5 vad f\u00f6r fara de hade utsatt sig i f\u00f6r var de tvungna att fly i all hast. Det s\u00e4gs att i samband med den hastiga avresan gl\u00f6mde de att bunkra och framf\u00f6rallt f\u00e4rskvatten. De gick s\u00e5 l\u00e5ngt s\u00f6derut som Madeira. T\u00f6rsten ombord blev snart ett problem och inte blev det b\u00e4ttre d\u00e5 v\u00e4rmen tilltog. Utanf\u00f6r Funchal fann de ett drivande fat i vattnet. Lars Larsen, ledaren f\u00f6r gruppen, rodde ut till fatet och med viss m\u00f6da togs det ombord. Fatet som var fyllt med madeira vin blev deras r\u00e4ddning. Fartygets bes\u00e4ttning och passagerare blev snart kraftigt berusade p\u00e5 vinet.<\/p>\n

\"\"
Till minnet av 100-\u00e5rsdagen av norsk invandring gav US post ut ett frim\u00e4rke.<\/figcaption><\/figure>\n

Bes\u00e4ttningen somnade och fartyget b\u00f6rjade driva in i hamnen i Funchal som en ”pestulenseship” utan kommando eller att de visade flagg. Kanonerna p\u00e5 fortet var redan laddade och klara, de pekade p\u00e5 slupen n\u00e4r ett fartyg fr\u00e5n Bremen ropade och larmade dem att genast visa sina f\u00e4rger. En av passagerarna, Torstein Olsen Bjorland, lyckats i sista minuten finna flaggan och f\u00e5 upp den. De stannade i Funchal ungef\u00e4r en vecka f\u00f6r att bunkra. De blev v\u00e4l behandlade. Den 7 augusti l\u00e4mnade fartyget hamnen i Funchal och den 9 oktober kom de in till hamnen i New York, nu med 53 personer. I New York togs fartyget med last i beslag och kapten sattes i arrest p\u00e5 grund av ett brott mot 1819 passagerarlagen. Lagen uppgav att ett fartyg inte kunde ta mer \u00e4n 2 passagerare f\u00f6r varje 5 bruttoton. Slupen borde ha haft en belastning p\u00e5 minst 115 bruttoton enligt lagen. Men ankomsten av detta lita fartyg lockade folks uppm\u00e4rksamhet i New York. Detta var det minsta fartyget som var k\u00e4nd f\u00f6r att ha korsat Atlanten med emigranter. I New York m\u00f6ttes de av Cleng Peerson och det \u00e4r troligt att hans anslutning till Quaker samh\u00e4llet i New York var en hj\u00e4lp i att f\u00e5 m\u00e5let mot \u201dSloopers\u201d nerlagt. \u00c4garna till slupen fick 3150 dollar i b\u00f6ter. N\u00e4r fartyget och lasten s\u00e5ldes, de bara fick 400 dollar, vilket var mindre \u00e4n h\u00e4lften av vad de hade betalat f\u00f6r det i Norge. Pengarna de fick f\u00f6r fartyg och last var t\u00e4nkt vara deras investeringskapital i det nya landet. Den 15 november 1825 blev de personligen ben\u00e5dade av president John Quincy Adams. Vid denna tid hade de flesta \u201dSloopers\u201d redan anl\u00e4nt till Orleans County i New York. Detta var den f\u00f6rsta norska kolonin i Amerika. Tidningarna i New York publicerade flera artiklar om deras resa.<\/p>\n

 <\/p>\n

Passagerarlista
\n<\/strong>En officiell passagerarlista f\u00f6r Restaurering har \u00e4nnu inte funnits. Detta trots omfattande efterforskning av b\u00e5de f\u00f6rfattare och historiker i arkiven hos New York, Washington, och p\u00e5 andra h\u00e5ll. Men forskning verkar bekr\u00e4fta 50 namn ur den ursprungliga listan av 52 personer inkl. 7 mans bes\u00e4ttning.<\/p>\n<\/div>\n\t\t<\/div>

\t\t\t

L\u00e4s mer<\/strong>
\nPassagerarlista
\n<\/a>Kv\u00e4kare<\/a><\/p>\n

Allan Kvalevaag
\n2021-05-21<\/p>\n<\/div>\n\t\t<\/div><\/div><\/div><\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Bakgrund Mitt sl\u00e4ktskap till Jacob Andersen \u00e4r via v\u00e5r anfader Jacob Rasmussen (1747-1810) fr\u00e5n Fiksvedt, Skjold i Rogaland. Han var Jacob Andersen morfar och min farmors farfars morfar. Jacob Andersen f\u00f6ddes 8 juni 1807 p\u00e5 Slogvig, Skjold i Rogaland. D\u00e4r v\u00e4xte han upp med sina f\u00f6r\u00e4ldrar Anders Knudsen och Anna Jacobsdatter samt fyra syskon, Knud, […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/9546"}],"collection":[{"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=9546"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/9546\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9565,"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/9546\/revisions\/9565"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/sandbox.kvalevaag.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=9546"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}